Hon känns bekant.
Hon känns bekant.
Jag minns henne annorlunda men hon är fortfarande lika vacker i mina ögon.
Hennes hud är mjuk . Den känns som bomull mot min arm.
Men hon är kall och jag vill värma henne.
Något säger mig att hon inte kan värmas av en kram.
Det krävs tusen.
Hon är mager och blek.
Hennes hår är stripigt och hennes ögon ler inte som förut.
Hon ler inte längre i skenet av en sol.
Det krävs tusen solar.
Hennes hållning är inte så stolt som den en gång varit.
Det krävs mer än ett vänligt ord för att resa henne.
Men det krävs inte tusen hårda ord, bara ett.
Det krävs inte tusen hårda slag, bara ett , för att sänka henne helt.
Jag känner denna svaga, denna vackra flicka.
Kommentarer
Trackback
