Nästa gång.
När jag sover själv sitter hon där på min sängkant, den gamla damen. Jag vågar inte vända mig om och se efter ,men jag vet att hon är där. Jag kan höra henne andas och jag känner hennes närvaro. Jag vågar inte somna förrän hon gått. Och hon går, så småningom. När hon pratat klart. Det är svårt att höra vad hon säger, för hon viskar så tyst och jag vågar knappt försöka lyssna. Nästa gång ska jag vända mig om.
Kommentarer
Postat av: finaste
läskigt.....! /emma gr
Trackback
