do not get stuck in reality

Drabbades av plötslig ångest idag på tåget då jag satt bakom en student. Hon hade så många mål, skulle utbilda sig inom skönhet och gå frisörutbildning och starta salong och sen skulle hon flytta till Göteborg och hade tillochmed börjat skissa på ett hur hon vill bygga när hon köpt mark... Hon skulle bara ta studenten först. Shit. Vart tog alla mina drömmar och mål vägen? I am stuck! Har jag slutat tro på drömmar eller har jag bara glömt bort att hålla dom vid liv... På nåt jäddra vänster känns det som att det är försent att börja på något nytt. Dumt va? Men så känns det. Jag hinner liksom inte med. Fast nu är det dags att sätta upp lite nya mål. Bättre det än att bara glida med hela livet. Förhoppningsvis tar det inte slut vid 40.
Jag tror jag har en liten aning,men det får bli en hemlis tills jag vet säkert!
Tror jag behöver åka på en inspirationsresa snart! För det förrådet ekar snart tomt.